Första jobbsökardagen. Har sökt lite assistentjobb häromkring, samt ett lagerkneg i Norge med ruskigt bra betalt. Samt att jag snackade med Galleri Bråna här i nässjö för att kolla om de var intresserade av lite verk jag arbetat på. Well, samma gamla visa. Som vanligt.
-Har du haft utställningar innan?
-Ingen helt egen, nej.
-Våra kunder vill ju gärna ha konstnärer med lite bakgrund förstår du.
-Jo, men man måste väl börja nånstans?
Diskussionen fortgick i samma tema en längre tid om min utbildning, mina utställningar. Men inte allt för mycket om mina verk. Men å andra sidan så förväntar jag mig inget annat. Jag är medveten om hur konstklimatet ser ut idag och drömmen vore ju givetvis om en gallerist enbart undrade hur mina målningar ser ut och gjorde sina bedömningar därefter. Att jag sålt ett gäng tavlor genom åren för enligt mig själv, ganska höga summor, spelar tydligen inte lika stor roll. Att jag inte ens börjat mitt entrepenörskap och säljer ändå, torde väl ändå tyda på en viss kvalité? Men det är i dagarna också det enda jag har, självförtroendet och den gnista som bildas mellan mig och staffliet. Denna skapelse tillkom inatt. Jag är lite smått besatt av det som Mark Rothko målade på 60- och 70-talet. Knappast en imitation, men däremot är verket helt klart inspirerat av Rothko:
