Att betala för historien

Sommar, sol. Bad och grejer. Impressionism. Min konstnärskollega Daniel Grunditz borta på Gotland har tagit impressionismen till sitt hjärta, och visst vill man att hela ens tillvaro ska se ut som Renoir’s The Ball at the Moulin de La Galette.
Paris för hundratrettio år sen, goda tider för konstnärer och hela den industriella revolutionen lös med sin frånvaro. Ja, lite i alla fall. Men man är ju en drömmare, och som visionär målare är det inte en speciellt bra idé att ha båda fötterna på jorden. Bitvis i alla fall, det finns ju en vardag i alla liv.

Och jag är nog knappast inte den enda som tänker på så vis. Tavlan The Ball at the Moulin de La Galette såldes för bortåt en miljard till en japansk affärsman, vars enda mening var att ha den i ett rum och kolla på den då och då. Dock såldes den senare, men tillbaka till privatskrymslet och bort från allmänheten för en liknande summa. Det är helt otroligt vilka priser vissa tavlor tingar idag. Särskilt då impressionismen, vars utövares mest kända verk ligger mellan 500 och 1000 miljoner kronor.
Vad som avgör värdet på en tavla är egentligen lite märkligt. Vad är det man köper? Köper man konstnären, verket, intrycket av själva tavlan i sig eller hela historiken bakom? Givetvis en kombination av dessa, materiellt sett så kostar en tavla inte speciellt mycket i sammanhanget, och timpriser och arbetskostnader har inget med saken att göra. Är konstnären redan renommérad och välkänd så spelar heller inte utbildningen någon roll. Vad man köper är helt således bilden. Vad bilden är och vad den har för historik och hur den är gjord och framförallt – med vilken skicklighet. Jag har inte sett bilden i verkligheten, men vad man får för pengarna är historien, och troligtvis en känsla av privilegier då man i sin ägo har ett fragment från en mytomspunnen och spännande tidsepok. Det finns vad jag vet ingen fungerande tidsmaskin och människors törst efter forna och bättre tider verkar inte längre ha någon gräns rent ekonomiskt. Skulle den heliga graal återfinnas skulle troligtvis hela nationer gå samman med ekonomiska resurser för att få bära titeln ”ägare utav den helige graal” och det skulle utan tvekan bli det dyraste objektet nånsin.

Mona Lisa sägs vara den mest värdefulla målningen idag, då Nattvarden är osäljbar då man varesig kan förflytta den, eller ge nån som helst garanti för att den kommer finnas om 10-20 år på grund av skicket den är i. På sin tid ansågs Nattvarden vara helig redan när oljefärgen hade torkat.

Julius Ceasars underskrift är nog inte helt billig den heller och tydligen så äger Paul Mccartney den allra första pressade vinylskivan det står ”Beatles” på. Vill inte ens tänka på vilka fantasisummor den skulle gå på idag.
Och för Jimi Hendrix fans kan jag berätta att en flisa av gitarren han drämde i golvet på Woodstock -69 går på bortåt miljonen. För en flisa! Dock har jag hört att Elvis hårstrån är dyrare än så..
I nutid så finns det också märkliga saker som folk betalar hutlösa pengar för. Den forne sjufaldige Olympiavinnaren Arnold Schwarzenegger spottade ut ett tuggummi, varpå någon konfiskerade detta unika objekt och sålde det på Ebay för bra mycket mer än vad tuggummit kostade när det var nytt och icke terminatortuggat.

En originalposter som förklarade Titanics avgång den 10:e April 1912 kostar många tusen dollar. Väldigt många. De löpsedlar som deklarerar Titanics undergång kostar nästan lika mycket.

Jag tycker det finns ganska mycket intressant att beakta när man väl börjar gräva i just nostalgi, och varför det kostar så mycket. Jag äger själv en fransk soldathjälm från Slaget vid Verdun 1916, komplett med skotthål och allt. Vad jag får för de pengarna jag pyntade för den, är känslan när jag håller i denna och vet med mig att jag håller i en bit historia, och att någon för nästan hundra år sedan hade den här hjälmen på sig och senare blev skjuten och att kulan trängde igenom. Men hade någon betalat 2000 spänn för att faktiskt vara där och få kulan i skallen? Nej, men jag hade nog säkerligen pyntat mer än så för att vara en av de som målas i The Ball at the Moulin de La Galette.