Ofta när jag granskar den klassiska konsten brukar jag tänka mig tänka mig hur deras verk skulle se ut om de innehade kamera, studio, photoshop och diverse medhjälpare, modeller och framkallningsverktyg. Det är ganska intressant tankegång och som egentligen alltid slutar med “precis så som resultatet blev då, fast istället – ett fotografi”. Någon sade att “Vermeer och de holländska mästarna hade givetvis, som alla andra mästare innan och efter de, Camera Obscura. Man får dock fråga sig varför vissa målare med samma hjälpmedel aldrig var särskilt bra”.
Denne “någon” är William Kloss, konsthistoriker som föreläser, skriver och forskar i klassisk konst. En föreläsning av Kloss om nederländsk måleri, är filmat som en serie i 36 delar, varav jag nu har kommit fram till avsnitt 18, om Johannes Vermeer. Egentligen är det lite orättvist, att så fort denna manick nämns så nämns Vermeer ganska direkt efteråt, trots att man vet att en betydande stor del av målerister fram tills den riktiga kamerans ankomst, också använde den.
För er som inte vet vad en Camera Obscura är, kan jag berätta att principen är ganska enkel. Du har ett rum som är ateljén varvid en lins är fäst i väggen och på andra sidan linsen ett annat rum som är mörkt varpå hela ateljén projiceras som en bild i det mörka rummet. Fram med en duk, rita av och du har din komposition nästintill perfekt på duken.
Den finns givetvis i andra utföranden, bärbara t o m, men principen är också namnet. Camera Obscura betyder “mörkt rum”.
Vad jag kan tycka är konstigt är dock att det pratas i termer såsom att detta skulle vara en förbluffande upptäckt. Vad jag numer förstår så har man alltid vetat om det här. Är man konsthistoriker så kan man väl knappast ha undgått en så pass vital del i måleriet? Som att skriva Elvis Presleys biografi och inte veta att denne gick på droger. Och den har tydligen nämnts i flertalet konstskrifter frekvent genom hela konsthistorien, så att den nämns som ett avslöjande tycker jag nog är lite märkligt.
Nåväl, vad som är intressant är dock frågeställningen om huruvida det är fusk eller inte. De holländska mästarna uppskattade Camera Obscuran och hyllade den snarare än bortförklarade den. Man kunde fokusera helt och hållet på det väsentliga i det man målar, och återigen – om den fanns till hands för alla, varför finns det bara en Rembrandt och inte tio, eller hundra?
Därför, att en duktig bildskapare kan arrangera och komponera bra bilder. Man ska inte för en sekund tro att en skicklig bildskapare är som arkitekten, som via matematik kan räkna ut perfekta perspektiv. Visserligen och – givetvis – har en duktig konstnär förmågan att teckna och göra skickligt utförda skisser och teckningar, men skickligheten hos en bildskapare slutar inte vid den talangen, snarare börjar.
Jag måste erkänna att jag tidigare varit väldigt kritisk till det här “fusket” så här i efterhand, men jag inser faktiskt nu att det finns en viss kärna i genuint konstnärsskap, som återfinns hos Caravaggio, Rembrandt och Velazquez m.m, som inte befläckas av användandet. Ingen människa förutom Rembrandt kunde göra en Nightwatch, trots att alla hade tillgång till Camera Obscuran.
