Fågeln Jake

Alltid när jag ser djur i svåromål så brukar jag ha extremt svårt att låta naturen ha sin gilla gång. En gång när jag var liten såg jag hur en stackars fladdermus blev rejält påhoppad av duvor, varvid jag konfiskerade detta djur och sedermera behöll honom tills han var redo att hemsöka vindar igen.

Så, idag när jag var ute med min jycke så ser jag en liten fågelunge, knappt förmögen att stå på egna ben, vackla omkring på en trottoar, alltför långt ifrån fåglar och natur. Man ska inte röra dessa, det vet jag.
Man ska också respektera att fågelungar och diverse andra försvarslösa djur faller offer för rovdjur. Jag är medveten om det här också. I det här fallet var det fiskmåsar som turades om att antingen putta omkull stackarna, eller bara hacka på honom när han låg på rygg. Men, när man kan göra något då? Eller rättare sagt, när ens samvete skriker högre än mp3n, och när ens instinkter förbjuder en att ta ett steg till ifrån en situation där man kanske kan bidra till att en fågel överlever? Jag tog med han/hon hem.
Efter en timme och 1324 brödsmulor senare var fågeln så pass pigg att jag gick ner med han igen till sjön och försökte placera ut honom. Antingen så simmade han tillbaka till mig, eller så kom det fiskmåsar och puttade på honom. Han fick följa med hem igen. Min hund verkar gilla honom, han har försökt lyfta tre gånger och han äter bra, dricker bra och skiter bara på de mattor som är nya. Bra där.

En sade att det var en fiskmås, men jag undrar det jag. Visst ser det ut som en stork? Så fort han kan lyfta och flyga igen så får han återvända till de sina i alla fall. Han är döpt till Jake och är hur tam och go som helst.