Jag ska återigen tjata om det ämne som inte ligger mig så varmt om hjärtat, men som inte slutar fascinera mig. Min egen sömn.
Igår fick jag ställa klockan på väckning klockan 14.00. Ja, helt seriöst. Antar att man kan klandra alla dessa tidiga maniska morgnar. Igår blev det fest och fylle och vips - i vanlig ordning sitter man här vaken och klockan är nu inte ens 09.00. Alltid är det så. Jag gick alltså upp samma tid som jag i förrgår gick och lade mig.
INTE illa pinkat! Det blir nästan värt huvudvärken, då jag faktiskt är ganska förtjust i tidigna morgnar. Jag gillar sena nätter också, men just det där med arla morgonsol och morgondimma och att sträcka på benen innan alla andra vaknat, det är lite speciellt. När jag var liten brukade min morfar väcka mig sådär extremt tidigt, typ 04.30, för han ville ut och fiska. Standard var ju lite att däcka i båten så fort man lutade sig tillbaka och jag vill minnas att det var ännu ett av de där ögonblicken man verkligen njöt. Ni förstår – sömn och vatten kluckandes mot skrovet är en ganska bra kombination. Lägg därtill en snäll morfar och en barndom i det gröna, samt en matsäck bestående av varm choklad och mackor. Ja herregud, människan strävar alltid efter sin egen barndom, som jag skrev i ett tidigare inlägg.
Min brorson Ludvig har förresten en liten förkärlek för att somna i båtar. Han tjatade till sig en fisketur, kastade 2 kast, grät en skvätt över utebliven fisk – och somnade. Nu bär det av till Q8, för eder bloggare behöver snus och Cola light.
Bardomen är nog enda gången i sitt liv där man är riktigt fri, utan ansvar eller ekonomisk beroende, därför tror jag många längtar tillbaka. Det finns en annan upplevelse som är oslagbar och det är att ligga på en höbal under ett plåttak med regnet smattrande mot det, det är ganska bra somna faktor på det med