Mucho trevligt, mucho trevligt väder alltså. Sol! men så är man smålänning och vädret är en sådan sak som vi gärna diskuterar. Oftast lite pessimistiskt vinklade diskussioner dessutom. Är man från Småland så är det som bekant antingen för varmt eller ja, för kallt. Men skit i vädret nu.
Ipred!
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här, en viss ambivalens har infunnit sig. Men, jag anser inte att; till exempel; musik ska vara gratis och så pass lättillgänglig som den är idag. Även att jag bara är 26 år fyllda så tillhör jag vinylgenerationen, gå-på-skivmässa-och-hitta-rariteter-generationen.
Vad som är skillnaden mellan en nedtankad platta och en dito inköpt, är många. Dels det viktigaste, nämligen att den sortens musik som inte sätter sig efter första lyssningen sällan får en andra chans. Man raderar bara plattan från sin hårddisk, struntar i att kolla resten av diskografin och går vidare. Man kan ge en låt upp till några sekunder bara om man är otålig. Alla man känner har garanterat hört den nya skivan och det finns nada intresse i att köa för att få lyssna på exempelvis Eldkvarns nya platta och exklusiviteten som det förr innebar att vara ensam om att ha hört ett visst bands nya platta, är idag givetvis helt utrotat. Och, det saknar jag, väldigt mycket.
Man traskar inte längre genom halva stan för att någon skivnörd nosat upp en sällsynt japanbootleg som man bara måste höra. Och inte fan sitter man och bläddrar i bookleten heller. Ej heller sitter man där och låt för låt följer texterna, granskar skivomslaget eller överhuvudtaget har en fysisk skiva med musik på, i sin hand – sittandes på golvet, omgiven av fodral och skivor. Jag saknar den där röran.
Def Leppard har sålt lite drygt 65 miljoner plattor under sin karriär, merparten givetvis under 80-talet. Det beror förvisso inte på nedtankningskulturen att leoparderna inte längre säljer speciellt mycket skivor – men ingen artist idag kan sälja ens i närheten av 65 miljoner plattor.
Band och artister säljer givetvis fortfarande skivor, men om vi pratar om de nya, mindre banden så är det nästintill omöjligt att överleva på nån sorts skivförsäljning. Du måste turnera osunt mycket och slita arslet av dig om du råkar tillhöra titeln; ”ett vanligt, helt okej rockband”. Förr var det lättare.
Sen ska jag inte sitta här och vara konservativ, jag är inte så dum så jag inte inser att utvecklingen ska ha sin gilla gång. Om Ipred är bra eller inte, det kan jag inte svara på då jag givetvis är emot att företag ska kunna bedriva nån sorts personbevakning. That’s a no-no. Men självklart ska man inte kunna tanka ner en ny platta hur som helst helt gratis när en artist offrat både pengar, tid och diverse annat för att få ut den.
På andra sidan egget så erkänner jag att jag upptäckt flertalet nya band via nedtankning. Nya låtar, artister, musikstilar och subgenrer som jag inte skulle rört vid om jag skulle behövt betala för det.
Så, nån form av mellanting här. Låt folk pynta en symbolisk summa för verken. Materiellt så kostar det inget, men skulle en platta kosta nånstans mellan 20 och 40 spänn att tanka ner i perfekt kvalitét så skulle jag göra det, och fler med mig. Det enda artisterna behöver bekymra sig om är väl utrustade servrar och vi lyssnare får bra och billig musik, och då den inte är gratis så kanske man t o m ger den två-tre lyssningar och sedermera väljer att pynta 100 spänn i inträde för att se akten live.
Nä, då är konsten nog en perfekt arena. Jag skulle gärna ha en sjukt högupplöst version av Rembrandts berömda tavla Nightwatch. Jag skulle kunna kolla på den, detalj för detalj. Men, exklusiviteten kan jag omöjligen nosa på.
Imorrn ska mina konstverk ut på turné! Off you go!
