När kan man egentligen kalla sig konstnär? Det är ett ganska lättvindligt begrepp, lite som att ge sig själv en politisk -ist. Det är inte direkt som vegetarian, då man är tvungen att styrka sitt epitet genom en handling eller ickehandling.

Men visst, att vem som helst får kalla sig konstnär tycker jag är bra. Att vad som helst får vara konst är också bra. Vi diskuterar ju kvalitén, en frågeställning som är konstens drivmedel och där begreppet konst enligt mig upphör vid eventuell konsensus. Det kommer givetvis aldrig ske.

Jag har dock avvikit en aning och presenterar mig inte som konstnär, i detta nu. Visst, jag sysslar ju fortfarande med själva akten – konsten – men begreppet har för mig tappat sin tyngd en aning, från en redan ganska låg nivå. Det är inte längre min strävan att uppnå ett konstbegrepp, utan jag kan också se en viss förvirring i sökandet efter själva konst- och konstnärsbegreppet. Min tes är att man bör ha kvar kärleken till arbetet, oavsett distansen till begreppet konst. Kärleken till begreppet har jag aldrig riktigt begripit.

Något ironiskt sitter jag själv och teoriserar om det hela. Jag skiter ju i det.

Jag har viktigare saker för mig, bland annat ett 15 m² rum i lägenheten avsatt för att bli ateljé, enbart ateljé.

Advertisements