När man deklarerar sin frånvaro från detta allomfattade nät möts man med, vad jag tror, samma blick som om man efter att ha tagit körkort väljer att gå:

– Varför?

Så jäkla dramatiskt är det inte.

Nu råkar jag vara unik i det avseende att jag kan bli lite manisk i vad som helst. Om det så gäller att montera isär en dammsugare för att reparera motorn eller surfa in på SVTs arkiv där jag hittar en riksdagsdebatt från 1976. Jag blir lätt intresserad och det verkar ännu inte ha uppstått en gräns för vad som kan verka intressant. ”Naturligt pund” brukar jag kalla det, och nog är det en viss välsignelse att ha förmågan att exempelvis teckna tio timmar utan paus. Jag saknar pausknappar i det mesta jag gör, på gott och ont.

Nu ska jag plöja igenom resten av Hans Henrik Brummers väldiga bibel om Anders Zorn. Förvisso har jag redan läst boken som yngling, men jag har gott om tid så..

Annonser