You are currently browsing the category archive for the ‘Obskyrt’ category.

Vad är egentligen en bra människa? Eller låt oss för enkelhetens skull använda oss av ett mer greppbart subjekt; vad är egentligen en god människa? Jag är övertygad om att vad du än tar för dig, i vilken riktning vi än avser, så är detta ett steg till att bli en bättre människa, och därtill göra den här jorden till en bättre plats. Vissa människor är bara väldigt dåliga på det. Vissa människor begår stukande snedsteg i denna jakt. Vissa lär sig aldrig. Många gör snedstegen till sin kultur eftersom alternativet skulle innebära ett uppvaknande i mycket smärtsam skala.

Istället så försöker man övertyga sig själv om att det man gör är korrekt. Man lever ett liv där man för var handling tvingas hitta ursäkter; att detta är rätt. Men, det är det inte, och det vet du.

Någon gång kommer även du (du vet vem du är) inse att du beter dig, och har betett dig, som ett jävla svin. Jag önskar dig lycka till. För egen del så kommer jag inte stå varesig jämte, bakom, eller på andra sidan i denna process som du vet väntar.

Annonser

Hade det inte varit för Ola Salo hade jag nog kunnat tänka mig att uppskatta The Ark mer än jag gör. Ja, faktiskt så kan jag tycka att låtsnickeriet håller hög nivå melodimässigt. Problemet är bara att Ola Salo är The Ark.
SVT-dokumentären Ola Svensson Superstar är ett porträtt över en person vars utstrålning ger samma kårar i ryggraden som gryniga bilder på efterlysta ryska torpeder. Aja, nog om Ola. För gott.

Vinter-OS, snö, demoniska ateljéfantomer och ett och ett annat påpekande om denna bloggs brist på dagliga uppdateringar. Ja, det är ingredienser jag skulle kunna blogga om, men helt ärligt så är läget nu, klockan 15:30, så pass ointressant och blekt att jag funderar på att scanna in ett grått papper som får symbolisera min tillvaro. Min bror ringde igår och förkunnade att det är 33 graders värme i Vietnam just nu, ölen kostar 4-5 spänn samt att det var gott om plats på den kilometerlånga stranden, då han med familj var helt ensamma på den. Ja, det vore nåt.

Ack ja. Jag är född med ett immunförsvar som är nästintill bepansrat. Jag blir i regel aldrig förkyld, sjuk eller allergisk. Jag tål allt.

I regel.

Skulle åkt till Göteborg idag och spanat in mina vänner i värnamorska Keld bland annat på Belsepub, samt hävt 1-15 öl med vänner jag inte ser alltför ofta. Tågbiljett, boende och allt det där som man brukade göra i sista sekunden (eller ens det) som upprorisk tonåring är fixat. Men, så vaknar man då och termometern pekar strax innan 37°. Det är förvisso inte mycket, men när jag väl blir sjuk så blir jag det rejält och att tillbringa upptakten till en rejäl feberfrossa i ett svettigt publikhav. Nope. Så det får bli hemmakväll med självömkan och svettningar.

Nåväl, varför bida sin tid med att fokusera på eländigheter. Jag har haft fullt upp med min utställning och kommer så ha veckan som kommer. Jag har en deadline som är på minuten och en lista på saker som ska ordnas.

dukpanna-bigFör det första; om kvalitétsansvarig på Dekorima läser det här; Shame on you. Köper man en duk för uppåt trehundra bagis så ska vänster nederkant inte peka ut en decimeter från väggen och träramen ska inte ge vika enkom för att en duk är uppspänd på den. En bomullsduk ska vara platt, inte böjd som en skateboardramp och det uppskattas inte att behöva spänna om färdiga tavlor.

För det andra; bor du i nässjö så finns det en fruktansvärt trevlig kille som jobbar på det undanskymda glasmästeriet, Nässjö Glas. Där kan du rama in snabbt, snyggt och till ett bra pris.
Så, nu slipper du åka till varenda institution som säger sig ha med konst och ramar att göra för att av en ren slump hitta ett ställe som faktiskt kan rama in grejer utan att det tar över en vecka och kostar multum. Nässjö Glas får således dagens ros.

För det tredje; vart tog våren vägen? Jag var halvvägs ut med grillen men insåg att en snöskyffel vart det jag behövde.

För det fjärde; att försöka vara uppriktigt positiv när ens halsmandlar bultar i halsen likt en afrikansk rytmensemble är väldigt, väldigt svårt.

Självömkan var det ja. Aaah.

Min gode vän och konstnärskollega Daniel Grunditz postade idag på sin blogg, ett klipp från youtube, där en ”konstnär” har en installation som består av en hund som svälter ihjäl. De som känner mig vet att jag värdesätter djur lika högt som människor. Att jag då skulle råka på rent och skärt mord, mitt inom mitt eget gebit, trodde jag aldrig. Det skedde i Costa Rica, och värre är, att konstnären blivit inbjuden att göra om installationen på nåt stort museum.

Jag kan inte ens beskriva vilken oerhörd smärta jag känner när jag ser bilder som dessa. Vad jag hoppas är att dessa petitioner som nu sprids över internet kommer göra skillnad. Har också snackat med en djurrättsaktivist som säger att det sker grejer mot det här. Skriv på själv:

http://www.thepetitionsite.com/1/Starving-A-Dog-is-Wrong

Om det här är konst, så ska jag med högt huvud avsäga mig konstnärskapet.