You are currently browsing the category archive for the ‘Om bloggen’ category.

Edit: Jag inser nu att infogandet och den senare texten till kommentaren gärna beskrev det som om jag på grund av denna funderade på att lägga ner bloggen. Jag vill bara understryka att fallet är precis tvärtom. Så ingen missförstår, allra minst kommentarsförfattaren.

”Vilken fantastisk blogg! Jag delar dina synpunkter kring det mesta, och applåderar ditt uttryck. Vänliga hälsningar Lina

Ja, det ju sådana här kommentarer som gör att det går upp för en; borde jag blogga inte bara mer än nu, utan överhuvudtaget? Lämna gärna en kommentar! Kanske är det så att en viss rampfeber är det som gör att jag ogärna skriver dagligen eller varför inte vecko- eller månatligen. Sen får jag alltid en känsla av att jag måste be om ursäkt för mitt frånfälle så fort ett nytt blogginlägg planeras. Lite som när Henrik Dorsin i Schulman Show förklarade att han, när han får motta beröm för sitt komiska snille, känner att han måste dra ett skämt som tack. Jag tror att jag känner igen det där lite. När jag får beröm vill jag liksom öppna plånboken och ge bort massa pengar. Typ. Jag har dock fått lära mig att ett enkelt ”tack” tydligen är legio.

Sen undviker jag gärna att blogga om själva bloggandet. Det är lite som att skriva en bok om att skriva en bok eller varför inte prata om hur man målar istället för att måla. Det sistnämnda stycket har satt sina rötter i mig. Hur man förhåller sig till sitt arbete, om planen är att få mer kvalitet och kvantitet i sitt gebit. För att enklare förklara det hela, om man som exempel spelar fiol och planerar att bli bättre – hur ska tankeprocessen utanför spelandet i sig bedrivas?

Svaret är mycket enkelt; låt total hjärndödhet råda. Tänk inte. Varenda tanke jag har ägnat om konst har alltid visat sig totalt meningslös och hämmande ifråga om fruktbarhet. Om jag kunde så skulle jag låta hjärnan, så fort den ägnade en tanke åt måleri som inte är vidareutvecklandet av en känsla, låta en tillfällig lobotomering inträda.

Nu ska jag ner och handla ty min flickvän kommer hem sent inatt och visst hör det väl till god manér att den ledige lagar mat åt den arbetande? Jag bifogar en bild på min hund, det ser så tomt ut annars.

Annonser

”If it ain’t broken, why fix it?” Påminner lite om Homer Simpsons ”Kids, you tried your best and you failed miserably. The lesson is, never try.”

En liten funderare så här på morgonen. Vi får vara glada att folk våra förfäder inte nöjde sig med hjulet.

Nå, intet mycket att rapportera. Mitt besökarantal ligger trots bristande uppdateringsförmåga från min sida stadigt. Runt 2000 besök per månad, kring 60-90 pers/dag i veckorna, aningen mindre på helgen. Och det får man nog säga är ganska bra med tanke på hur ofta jag sysslar med detta, att göra nya inlägg.


Oljeproduktionen ligger i träda, men tur är att jag har mina Staedtlerpennor. Senaste verket, A-3 format;

En tavla har jag sålt också och nu finns inte mycket kvar i ateljén. Jag måste börja hålla på en del grejer så att jag kan fullborda nästkommande utställning.

Ty, jag har nu gjort en vända till Kulturstan, därefter spinoffen KDebatt. Men det är nog ändå så att en helt fristående blogg är nödvändigt, men inte kan jag för den sakens skull förorsaka gemenskapen och besökarna på KDebatt. En lösning på detta kallas för att tvillingblogga. Ja, jag har således två bloggar, samtidigt. Var lugn, det räcker med att du kommer ihåg en av dessa adresser.

En återvändofaktor är också att i trädan som pågått – drygt 9 månader – så är besökarantalet fortsatt aktivt, lite drygt 1500 besök per månad, vilket får sägas vara en skara surfare jag gärna tillgodoser mig.

Som synes så har en del förändringar skett; min nuna är borta och headern är ny. Samt har en del inlägg rensats bort till förmån för mer nyare tankar. Jag håller sällan med mig själv om tidsspannet mellan utropsteckena är alltför stort. Borta är också galleriet med mina tavlor. Detta av flera skäl; alla är sålda, samt att de tillhör en period som sedan en tid gått i graven. Vad som siktas i ateljén är helt andra saker numer. Allt annat är konsthistoria. Jag har även fått lite klagomål på att nya grejer sällan läggs upp – har man en konstnärsblogg så måste man väl förihelvete visa lite grejer? Jo, men så är det ju och en blöt kväll häromveckan fick jag till och med ett muntligt klagomål som resulterade i lovord från min sida att bättra mig. Jag kan bjuda på lite datorklotter sålänge. Verk gjorda för den rastlösa handens skull, ungefär.

Sedan kommer arbetet med pergrunditz.com återupptas för att skapa en hemsida i anknytning till bloggen. Men det är ett projekt som ännu befinner sig på idéstadiet, trängandes med idéer av annat slag.

rodin20thinker-redJag tänkte ta itu med ännu en flersidig dokumentation av vår allomfattande konsthistoria, men fan vet om jag inte sparar dessa idéer till framtida förläggare istället. Jag vill ha en i allra högsta grad seriös, gärna dödsallvarlig blogg med allehanda akademiska inriktningar fylld av livsbejakande klokhet, tunga visdomsord och gravsdjupa filosofiska vrakdykningar. I alla fall när jag känner för det.

Men så märker man att det är de där vardagliga små inläggen som behandlar just vardagsgöromål som faktiskt renderar i  besökare. Tio rader max, en bild på det här och en pretto avslutning. Förresten, när vi ändå snackar pretto avslutningar; när jag skulle börja gymnasiet gjorde den lokala tidningen en artikel om mig med rubriken ”Per ska bli estet”. Där stod jag på sidan tre, iförd skinnjacka, svart måsvingefrilla och en direkt bitter uppsyn.
Artikeln i sig var okej, det skrevs en del om mitt utseende. Hade smycken på den tiden, bland annat ett stort metallhalsband. De skrev vidare om mina planer som konstnär, lite om min bakgrund som bildintresserad och vilka förebilder inom konsten jag hade. Zorn fanns med vill jag minnas.

Sen crescenderar allt i den här pretto avslutningen. Jag citerar;

…och jag ser i Pers ögon ett ljus som överglänser ljuset från berlocken kring hans hals. Ett ljus som antyder framtidstro.

Tack för den fröken journalist. Tack så hemskt mycket.

Nu kom jag ifrån ämnet, det var väl åndå sådär spontant och vardagligt?

Nope, det händer inte så mycket med bloggen just nu, jag har som jag skrivit tidigare ingen dator därhemma, så bloggandet får ske från skolan.
Lite intressant angående bloggen, är att det här inlägget (Konst för konstens skull, publicerat 2:a Juni) hittills har fått runt tusen unika sidvisningar. 

Och att diverse märkliga sidor länkar till min blogg. Vilket är tacksamt, men när det står ”free porn” och sedan min bloggadress, måtte besökarna bli besvikna.

Har också fått höra att min blogg är ”pretentiös”. Haha, det GÅR inte skriva om konst och inkludera sitt eget skapande utan att bli lite pretto.  Så är det.
Ska i veckan försöka sälja av ett gäng tavlor är det tänkt. Att måla är dyrt, och det krävs penningar för att kunna få det att gå runt.

För övrigt följer jag USA-valet med lupp. Fråga mig egentligen inte varför detta intresse blommat upp, men jag gillar demokrater och är fascinerad av den politiska arenan där borta. En bra sida om du vill följa valet är realclearpolitics.com, där finns det mesta samlat. Videos, väljarundersökningar och artiklar.

Idag var det också linjeråd här på Sörängen, och jag propagerade då för en skolresa till Zornsamlingarna i Mora. Blir det inte av kommer jag styra kosan själv.

Förutom alsterkategorin här till höger kan du nu enklare klicka ovanför det här inlägget, alltså jämte ”Om Eder”. Gör det. Nu.

Ser att jag idag haft rekord i antal besökare, nämligen 189 stycken. Ser också att folk har börjat länka till min blogg, jag bugar och bockar! Nu ska jag bege mig neråt stan och levitera!

Gjorde en liten justering idag som ni kan se ovan. Nytt sidhuvud!

I övrigt så funkar det bra med bloggen faktiskt. Det visade sig vara ett bra företag att döpa bloggen just till ”Ateljéidyll” då folk ofta söker på det här ordet i sökmotorer. Så antalet besökare är i alla fall uppe i mellan 50 och 100 per dag och det känns ju ganska okej.

Nu skiner solen tyvärr aningen för mycket för att jag känner för att sitta vid den här burken, så jag kommer troligtvis spendera den soligare delen av dagen här på bakgården. En uppblåsbar pool har installerats så jag tänkte slänga i Pompe så han får simma lite. Visste ni förresten att Pompe en gång i tiden hoppade från en klippa fyra meter ovan vattenytan? Jodå, galen är ordet. Det känns nästan lite konstigt att inte ha tillägnat fler blogginlägg åt detta fantastiska husdjur, men ni får nöja er med en bild sålänge.

Japp, har uppdaterat min profil om mig, så klicka bara på ”Om Eder” däruppe till vänster!

Hur många inlägg ska man ha på en dag egentligen? Eller på en vecka. Hur pingar man en blogg och varför är det ett hyfsat sorgligt faktum att man måste infoga en bild i varje blogginlägg för att göra det intressant?

Nåväl, stilrenhet är helt klart att föredra när man bloggar. Att kategorisera sina blogginlägg är också en smart idé som jag av nån outgrundlig anledning har missat.

Nåväl, idag är det Valborgsmässoafton. Vilket är trevligt, men inte mer än trevligt. Jag är 25 år gammal och har lekt i fyllesandlådan sen innan jag var tonåring, vilket i mitt fall innebär att det ska till en hel del faktorer för att göra en tillställning mer än trevlig.

Först och främst: Ekonomi. Förr i tiden (vi snackar 90-tal) kunde man klara sig på en halv veckopeng och tak över huvudet för att en kväll skulle kategoriseras som lyckad. Senare blev man lite mer bortskämd med den där biten och numer duger inte ett sexpack från Q8 och en någorlunda vindtät replokal längre.

Sen fyllde man 18. Oj då. Jag behöver väl egentligen inte ens gå in på detaljer hur denna bemärkelsedag över en natt förändrar ens nattliga leverne.

Men krogen blir lätt tråkig i längden, när man börjar klättra över 20-strecket så krävs mer än bara en krogkväll. Och när man kommer halvvägs till 30 så är en helt vanlig krogkväll inte speciellt kul. Faktum är, att krogen lockar allt mindre.

Så, vad som krävs nu är nånting speciellt. Nånting som gör det värt att vara bakfull en dag, och halvbakfull dagen därpå.

Och, i skrivande stund inser jag att en kväll framför staffliet känns mer lockande. Nu ska jag komma på vilken bild jag ska ha med i bloggen, för att den ska bli någorlunda intressant att läsa.