You are currently browsing the category archive for the ‘Paranormalitet’ category.

Peter Illi och humanisten och chefredaktören på Sans Magasin, Christer Sturmark, skriver på Newsmill att vi bör lagstifta mot ”charlataner”, eller så som de kallas i folkmun – ”medier”. ja, de förfasas som vanligt över TV4:s ”Det okända”, vilket de gjort ett bra tag nu, utan resultat. Jag tänker inte ge mig in i debatten om dessa övernaturliga verkare är skojare eller inte, men låt oss för diskussionens skull anta att det finns en och annan kvacksalvare därute, och att det sannerligen finns en och annan som envist vägrar inse att knarret i trappan beror på nattlig sommarkyla.

Principfrågan har ett par hundra år på nacken, om inte tusentals – nämligen den om huruvida den blint troende bär skulden för sitt klena förnuft, eller om den som säljer syndernas förlåtelse bör ha ett uppläxande piskrapp för att han medvetet eller omedvetet bedrar andra människor. Det finns naturligtvis många exempel på människor vars enda hopp rör sig i området kring det övernaturliga, i kontrast till den sterila verklighet som finns bakom ytterdörren. Att man då letar upp ett medium, eller en person vars renommé i andäktiga kretsar är gott, är därmed inte alltid så konstigt.

”We are born like this, into this”, som Bukowski diktade. Ja, intellektet, det som vi människor är givna, har tyvärr också gett oss förmågan att visuellt resa i tiden och inte bara återuppleva redan skedda trauman, utan även de som ännu inte inträffat. Exempelvis döden. Såväl sin egen som andras. Medvetandets baksida, detta som gör det så förbaskat jobbigt att vara människa emellanåt. Precis som att det blir roligare att städa när det kommer folk på besök vill vi gärna se mening i att överhuvudtaget stiga upp på morgonen i hopp om att den dagen vi inte längre gör det få besök från himmelsk ort. Denna alltid pågående kontext som gör att varje situation, varje händelse och vareviga ögonblick måste få sin betydelse enbart genom dåtid eller framtid. För det är existentiell ångest som ligger i botten och den bär vi alla på, i viss mån.

Jag minns när jag kom hem från Island, och kort efter landstigningen i Nässjö fick jag frågan om hur jag haft det. ”Jag vet inte” svarade jag. Att det var en alltigenom fantastisk resa visste jag, men intrycken från ön måste sättas i kontext till vardagen först. ”Smälta intrycken” som det heter, sätta resan i sin rätta miljö – mitt liv. Jag känner till människor som obrutet ser fram emot saker, men när målet väl är nått kan de likafullt sitta och drömma sig tillbaka till tiden då de såg fram emot där de sitter nu. Alltså nuet, verkligheten vi för stunden råkar befinna oss i. Att omfamna detta simpla ögonblick och förvisa dåtid till dåtid och framtid till framtid, är i min egen lilla värld det som ger mig sinnesro. Men det kan vara förbaskat svårt och emellanåt tvärt omöjligt. Detta verktyg jag skrev om innan, vår förmåga att resa visuellt i tiden, är ett alltför mäktigt verktyg för att missbrukas. Jag skulle, om jag ville, kunna inhämta så pass mycket negativt från mina forna dagar att tröst för stunden enbart kan hämtas från hyllorna på Systembolaget.

Vad detta har att göra med medium och charlataner – jo det finns en poäng här. Jag diskuterade igår med min bättre hälft om vad som händer efter döden. Det är sannerligen en fråga man frestas att svara på, särskilt i stunder av vemod och hopplöshet. Man kan leka lite teorimässigt. Men jag vägrar i regel låta de mer seriösa tankarna florera i dessa nästen, enbart för att mitt sunda förnuft säger mig att min vetskap aldrig någonsin kan nå dit. Jag finner som vanligt att nuet är det enda som existerar och tripper bortom detta heliga är nödvändiga enbart i den mån det behövs. Om man försöker bota denna ångest via medier och bortom sin egen krassa verklighet anser jag att man tar den risken på egen hand. Man har trots allt det ansvaret för sig själv.

Så för all del, låt människor begå dessa misstag framgent också. Fler än hälften låter sig inte bli lurade och det är en fingervisning om att det sunda förnuftet har vunnit mer laga kraft än svenska staten – och väl är väl det! Det är nog med socialistisk vi-måste-skydda-de-okunniga-människorna- inplanterad moral redan i det svenska samhällets lagar. Låt svenskarna tänka på egen hand, och därmed också begå sina egna misstag. Det är karaktärsdanande, lagar är inte det.

Annonser

På Newsmill pågår nu en ganska intressant debatt som startat i o m SVT:s Uppdrag Gransknings reportage av TV4:s  ”Det okända”. Teamet bakom programmet ringde upp människor vars anhöriga man misstänkte spöka. Någon tog illa vid sig och kände sig kränkt då teamet kontaktat de.

Debatten är likadan som den alltid varit; existerar övernaturliga fenomen eller inte? Ena sidan kräver bevis och vidarebefordrar till skeptikern James Randi och liknande skeptiska företrädare som utlovar summor med pengar till den som kan bevisa att övernaturliga fenomen existerar. Andra sidan hävdar att de finns i form av underättelsetjänster som använder parapsykologi och att bevisen finns att hämta i den forskning som ligger till grund för underättelsetjänsternas erkännanden av fenomenet. En tredje sida menar att även om bevis finns så kan dessa lätt förvanskas till icke-bevis, eller att bevisen finns men att skeptikerna väljer att förbise eller ogiltigförklara de. Eller så menar man helt enkelt att tillräckligt med seriös forskning ännu inte bedrivits. Sådär håller det på.

Man brukar tala i ordalag om ”en naturlig förklaring”. Om övernaturliga fenomen överhuvudtaget existerar – låt oss ponera att de gör det – så är dessa på intet sätt onaturliga, utan just övernaturliga. Bortom vår kännedom, utanför den sfär av logik och vetenskap som hittills förmått sig förklara alltifrån åska till svarta hål i rymden. Om de existerar är de fullt ut lika naturliga som allt annat. Sen finns det ett problem för de troende, nämligen att all seriös forskning och eventuella korrekta upplevelser och fakta alltid sveps in i sin kontext, alltså bedrägerierna och de fall där det har visat sig vara uppenbart humbug eller misstolkningar. Det kan vara en lyckad gissning, ”cold reading” eller bara lite eget detektivarbete.

Det är i praktiken lika lätt att vara medie som att vara konstnär, allt du behöver göra är i princip att utnämna dig själv till det. Huruvida din förmåga existerar eller inte är precis som i konstvärlden något som egentligen bara kräver en erkännande tolkning för erkännelse. Vi vet att konst existerar, men det finns kritiker som menar att en konstupplevelse enbart är en önskad bearbetning i hjärnan som förmår oss och leder oss till det vi vill se. Ja, detta gäller ju främst modern konst. Alla som haft en upplevelse av konst kan givetvis hävda motsatsen, men knappast bevisa den. Vissa, som jag, ser ingen mening i övertalningsarbetet alls då det är en personlig sak och ingen ståndpunkt man behöver slåss för. Jag kan tänka mig att många som väljer att tro på övernaturliga fenomen känner samma sak.

Som vanligt gör jag det rejält enkelt för mig. Precis som i religion ser jag ingen som helst mening med att ta ställning till en sån här fråga, alls. Min utgångspunkt är att jag inte utesluter varesig forsningsrapporter, vittnesmål eller faktaunderlag från varesig de skeptiker eller de parapsykologer som anser sig ha svaret.

Min skeptiska sida fick sig dock ett rejält uppsving när den amerikanska serien Ghost Hunters gjorde bort sig, live. Tänk på att internetnördar är noggranna folks.. Men, det gäller ju bara det här teamet vad jag vet. Det är amerikansk teve, kan man fixa tittarsiffror med fiskelinor och andra enkla medel tror jag man gör det. Är det så att programmet faktiskt innehållit äkta fenomen har man hur som helst ogiltigförklarat dessa.

Jag är ett stort fan av serien Ghost Hunters. Bra serie helt klart med ett riktigt bra koncept och hög spänningsfaktor. Men, den skulle kunna vara ännu bättre. Serien går ju ut på att så ”vetenskapligt som möjligt” (det där kan iofs diskuteras) ta reda på huruvida det existerar övernaturliga fenomen, och om dessa finns så ska de nitas fast i nåt elektroniskt instrument för att slippa all spekulation. Vittnesmål väger i princip ingenting när det kommer till paranormalitet, och den stora frågan är om man kan lita på nåt överhuvudtaget om man inte ser det med egna ögon. Och, om man ens då bör tro det. Så skeptikerna kommer givetvis alltid ha det där försprånget såtillvida det inte hoppar fram ett genomskinligt medeltidsbarn på en världsomfattande direktsändning av något slag. Men om det finns en teori om att detta är bluff, så brukar det räcka gott och väl, hur konstig teorin än är.

Nåväl, vad som gör serien bra är att flummighetsfaktorn inte är speciellt hög, och att det har hänt att 5-6 avsnitt på raken innehåller nada spökerier. Det är knappast bra TV, men – trovärdigt. Men också då, ska man ha ett program som Ghost Hunters så måste det ju vara trovärdigt. Så om producenterna gör detta med flit för att öka trovärdigheten, vet man förstås inte. Man offrar bra TV för att få bra TV, så att säga. Och det är bra TV. Ett av de bästa avsnitten är när T.A.P.S besöker ett fyrtorn i Florida. Helt klart häpnadsväckande, och väldigt underhållande.

Bra TV!