You are currently browsing the category archive for the ‘Religion’ category.

Peter Illi och humanisten och chefredaktören på Sans Magasin, Christer Sturmark, skriver på Newsmill att vi bör lagstifta mot ”charlataner”, eller så som de kallas i folkmun – ”medier”. ja, de förfasas som vanligt över TV4:s ”Det okända”, vilket de gjort ett bra tag nu, utan resultat. Jag tänker inte ge mig in i debatten om dessa övernaturliga verkare är skojare eller inte, men låt oss för diskussionens skull anta att det finns en och annan kvacksalvare därute, och att det sannerligen finns en och annan som envist vägrar inse att knarret i trappan beror på nattlig sommarkyla.

Principfrågan har ett par hundra år på nacken, om inte tusentals – nämligen den om huruvida den blint troende bär skulden för sitt klena förnuft, eller om den som säljer syndernas förlåtelse bör ha ett uppläxande piskrapp för att han medvetet eller omedvetet bedrar andra människor. Det finns naturligtvis många exempel på människor vars enda hopp rör sig i området kring det övernaturliga, i kontrast till den sterila verklighet som finns bakom ytterdörren. Att man då letar upp ett medium, eller en person vars renommé i andäktiga kretsar är gott, är därmed inte alltid så konstigt.

”We are born like this, into this”, som Bukowski diktade. Ja, intellektet, det som vi människor är givna, har tyvärr också gett oss förmågan att visuellt resa i tiden och inte bara återuppleva redan skedda trauman, utan även de som ännu inte inträffat. Exempelvis döden. Såväl sin egen som andras. Medvetandets baksida, detta som gör det så förbaskat jobbigt att vara människa emellanåt. Precis som att det blir roligare att städa när det kommer folk på besök vill vi gärna se mening i att överhuvudtaget stiga upp på morgonen i hopp om att den dagen vi inte längre gör det få besök från himmelsk ort. Denna alltid pågående kontext som gör att varje situation, varje händelse och vareviga ögonblick måste få sin betydelse enbart genom dåtid eller framtid. För det är existentiell ångest som ligger i botten och den bär vi alla på, i viss mån.

Jag minns när jag kom hem från Island, och kort efter landstigningen i Nässjö fick jag frågan om hur jag haft det. ”Jag vet inte” svarade jag. Att det var en alltigenom fantastisk resa visste jag, men intrycken från ön måste sättas i kontext till vardagen först. ”Smälta intrycken” som det heter, sätta resan i sin rätta miljö – mitt liv. Jag känner till människor som obrutet ser fram emot saker, men när målet väl är nått kan de likafullt sitta och drömma sig tillbaka till tiden då de såg fram emot där de sitter nu. Alltså nuet, verkligheten vi för stunden råkar befinna oss i. Att omfamna detta simpla ögonblick och förvisa dåtid till dåtid och framtid till framtid, är i min egen lilla värld det som ger mig sinnesro. Men det kan vara förbaskat svårt och emellanåt tvärt omöjligt. Detta verktyg jag skrev om innan, vår förmåga att resa visuellt i tiden, är ett alltför mäktigt verktyg för att missbrukas. Jag skulle, om jag ville, kunna inhämta så pass mycket negativt från mina forna dagar att tröst för stunden enbart kan hämtas från hyllorna på Systembolaget.

Vad detta har att göra med medium och charlataner – jo det finns en poäng här. Jag diskuterade igår med min bättre hälft om vad som händer efter döden. Det är sannerligen en fråga man frestas att svara på, särskilt i stunder av vemod och hopplöshet. Man kan leka lite teorimässigt. Men jag vägrar i regel låta de mer seriösa tankarna florera i dessa nästen, enbart för att mitt sunda förnuft säger mig att min vetskap aldrig någonsin kan nå dit. Jag finner som vanligt att nuet är det enda som existerar och tripper bortom detta heliga är nödvändiga enbart i den mån det behövs. Om man försöker bota denna ångest via medier och bortom sin egen krassa verklighet anser jag att man tar den risken på egen hand. Man har trots allt det ansvaret för sig själv.

Så för all del, låt människor begå dessa misstag framgent också. Fler än hälften låter sig inte bli lurade och det är en fingervisning om att det sunda förnuftet har vunnit mer laga kraft än svenska staten – och väl är väl det! Det är nog med socialistisk vi-måste-skydda-de-okunniga-människorna- inplanterad moral redan i det svenska samhällets lagar. Låt svenskarna tänka på egen hand, och därmed också begå sina egna misstag. Det är karaktärsdanande, lagar är inte det.

Det är underhållande när människor med religiösa ställningstaganden ska ta sig an uppgiften att ifrågasätta atheister. Jag antar att det är en betydligt enklare uppgift än att ifrågasätta agnostiker som inte gör ett lika tydligt ställningstagande om frågan om Guds vara eller ickevara.

Dokumentären The trouble with atheism är ett sådant exempel. Man utgår ifrån atheismen som rörelse, som åsiktsprogram, och därmed anser man sig på goda grunder kunna avfärda den som lika ‘skyldig’. Darwin är profeten, boken Om arternas uppkomst är bibeln och kommunismen är den dogm som i sitt gudsfruktiga frånfälle också orsakat enormt lidande. I frågan om bevis lutar man sig krampaktigt om ickebevisets helgd; du kan inte bevisa att Gud inte existerar; vetenskapen har haft fel innan och kommer ha det igen. Det finns även troll, hobbitar och trehövdade pyjamasmonster med denna logik.

Det blir alltid problematiskt (och ibland väldigt underhållande) när religiösa människor försvarar sin tro enligt bevis- och vetandeprincipen. Det är trots allt skillnad mellan ställningstaganden som ”jag vet det jag vet och inget mer” och ”jag vet inte, men jag tror”.


Är jorden platt? Man trodde det en gång i tiden. Men utan fakta eller trovärdiga teorier på bordet hade det varit lika fel att hävda den var rund. Konsensusstråk som motbevisas är ofta ursäkten för de troende som menar att vetenskapen inte har svar på alla frågor. Formuleringen i sig avslöjar inte bara vilken sorts frågor som ställs, utan framförallt allt att man är beredd att emottaga ett svar baserat på tro och dogmer. En gång i tiden visste man väldigt lite om vår fysiska värld och därmed blir ursäkterna vagare för var kunskapsbaserat framsteg som sker att vara troende. Om man nu behagar lägga fram en ursäkt överhuvudtaget och kritisk analysera sin tro – många troende aktar sig för den sortens verklighet om man innerst inne anser sig ha ett kritisk lynne som inte vid befallning låter sig övertygas av trösterika sagor.

Om man är en person som låter slutsatser passera en kritisk gränskontroll torde man heller inte ha några problem med det faktum att vi inte vet särskilt mycket – fortfarande. Men vi vet väldigt mycket. Vetenskapen kan när som helst revidera sina uppfattningar, eller besvara en fråga med att kunskap ännu inte finns. Den reella kunskapen om vår värld är heller ingen motpol till religion; faktum är, att om Gud verkligen existerar så borde kunskapen om vår världs uppbyggnad vara alla troendes främsta organ för själavandring. Såväl om vi talar om naturvetenskap, psykologi, filosofi eller övriga förgreningar inom forsknings- och vetandesfären. Och, om Gud verkligen existerar; varför skulle han neka människor deras kritiska tänkande och deras frihet att undersöka världen i kontrast mot föregivna dogmer? Applicera den egenskapen på en vanlig förälder och avkomman skulle inte bli särskilt begåvad om han inte väljer att trotsa vad som står skrivet.

Om nu Gud existerar så tillhör de icketroende kritikerna hans lojalare skapelser, helt säkert.