You are currently browsing the category archive for the ‘Vernissage’ category.

Trevligt mingel, nya och färska komplimanger man kan leva på i ett par veckor och en och en annan diskussion om konst. Det viktigaste av allt; rejält blodad tand inför nästa eskapad. Mitt första vernissage gick alltså bra, väldigt bra.

0405-044Natthamn, Regn och Provisorium blev kändisar och fick trängas lite. En del menade att bilderna försvann i miljön, men likt förbannat hade de noterat de. Kanske är det ändå ingen dum idé med vita sterila väggar som ger fan i att slåss om uppmärksamheten. Men jag gillade det ändå, lite renässansfeeling över det.

0405-045Stadsspöken.

0405-031Och slutligen Passagen som numer hänger nån helt annanstans, tillsammans med Stadsspöken.

0405-0471Skål!

Annonser

Blir nog det sista inlägget innan min utställning som kommer ske nu på lördag. Idag levererades tavlorna inklusive verkförteckning, visitkort och ett hallå till de som håller i arrangemanget.

Lokalerna känner jag till sen tidigare (O´Learys hyrde då lokalerna) och är exakt den miljö som jag helst ser mina bilder i. Jag kan ibland tycka att klassiska gallerilokaler visar grejerna på väggarna aningen mycket respekt. Det är inte dekoration jag sysslar med, men jag föredrar en lokal som samarbetar med färgerna i tavlorna istället för helt dukar undan. Och just de här utvalda fem kommer göra sig perfekt på väggarna. För att citera min gode vän, konstnärskollega och brylling Daniel Grunditz; ”Man måste ju ha de nånstans”.

Så sant, så sant.

Så, om du nu på lördag den fjärde april har vägarna förbi den ominredda Brotsabokyrkan här i centrala Nässjö, kika då in och se mina bilder i verkligheten. Jag kommer vara där runt eftermiddagen/kvällen, så vi kanske ses.

Många verkar förtjusas över min återvändo till det dagliga bloggandet. Från i snitt 30 besökare per dag förra veckan till nånstans runt 200 per dag den här veckan. Kul!

Ska strax rama in den sista av mina tavlor, det blir bestämt fem stycken som ska pryda väggarna i lokalen där jag jag ställer ut. Det finns mer i samma tema, men helt bestämt är det just de här fem tavlorna som är kronjuvelerna i perioden 2008 – 2009. Lite drygt. Regn kommer hänga där, likaså Provisorium och Passagen, samt två nya som tillkommit under senare tid.

Det märkliga med inramning är att man får se sina tavlor ungefär som när folk klär upp sig inför fest. Som fotona när man första gången skulle på skoldans, då ens morsa klätt ut en i stentvättade jeans och bakåtsnaggat hår. Det är lite patetiskt nästan, men varesig jag vill eller inte så är de där jävla dukarna ting som kommer bli svåra att släppa, och det finns alltid en fyrkantig tomhet efter att man har sålt av en tavla. Och inte vänjer man sig vid det heller. Som sagt, det är märkligt.

Ack ja. Jag är född med ett immunförsvar som är nästintill bepansrat. Jag blir i regel aldrig förkyld, sjuk eller allergisk. Jag tål allt.

I regel.

Skulle åkt till Göteborg idag och spanat in mina vänner i värnamorska Keld bland annat på Belsepub, samt hävt 1-15 öl med vänner jag inte ser alltför ofta. Tågbiljett, boende och allt det där som man brukade göra i sista sekunden (eller ens det) som upprorisk tonåring är fixat. Men, så vaknar man då och termometern pekar strax innan 37°. Det är förvisso inte mycket, men när jag väl blir sjuk så blir jag det rejält och att tillbringa upptakten till en rejäl feberfrossa i ett svettigt publikhav. Nope. Så det får bli hemmakväll med självömkan och svettningar.

Nåväl, varför bida sin tid med att fokusera på eländigheter. Jag har haft fullt upp med min utställning och kommer så ha veckan som kommer. Jag har en deadline som är på minuten och en lista på saker som ska ordnas.

dukpanna-bigFör det första; om kvalitétsansvarig på Dekorima läser det här; Shame on you. Köper man en duk för uppåt trehundra bagis så ska vänster nederkant inte peka ut en decimeter från väggen och träramen ska inte ge vika enkom för att en duk är uppspänd på den. En bomullsduk ska vara platt, inte böjd som en skateboardramp och det uppskattas inte att behöva spänna om färdiga tavlor.

För det andra; bor du i nässjö så finns det en fruktansvärt trevlig kille som jobbar på det undanskymda glasmästeriet, Nässjö Glas. Där kan du rama in snabbt, snyggt och till ett bra pris.
Så, nu slipper du åka till varenda institution som säger sig ha med konst och ramar att göra för att av en ren slump hitta ett ställe som faktiskt kan rama in grejer utan att det tar över en vecka och kostar multum. Nässjö Glas får således dagens ros.

För det tredje; vart tog våren vägen? Jag var halvvägs ut med grillen men insåg att en snöskyffel vart det jag behövde.

För det fjärde; att försöka vara uppriktigt positiv när ens halsmandlar bultar i halsen likt en afrikansk rytmensemble är väldigt, väldigt svårt.

Självömkan var det ja. Aaah.

Ibland är det skönt att luta sig tillbaka en aning; ta till sig situationen så som den absolut direkt ser ut och inse att; shit, det här är faktiskt en ganska behaglig stund.

Fick som jag skrev tidigare erbjudande om utställning.
Datum, samt vilka förberedelser som ska göras nästa vecka är nu spikat. Det blir lite fullt upp, men jag gillar det. Mer info om utställningen kommer inom väldigt kort.

into_the_wide_wide_world1Har idag lunchat på konstnärshuset i Jönköping, samt tog en tur förbi Länsmuséet där för att försöka hitta nån sorts Bauersk känsla i kroppen så här inpå vårkanten. Det funkar, särskilt när man vandrar omkring bland de permanenta objekten som finns där. Liljefors, John Bauer, Grünewald och blott en Carl Larsson, samt ett par fler klassiska figurer som stod högt för ungefär ett sekel sedan. Några försök gjordes i de mer modernare salarna, men det vore att ljuga för sig själv om jag sa att jag inte uppskattar de äldre mästarna bra mycket mer.

Och det känns inte ett dugg konservativt, det känns riktigt, riktigt fräscht att just nu ha den åsikten.

På återseende gott folk.