Målaren

Det är ganska underhållande att se hur ens måleri utvecklar sig både på duken och i rutinerna runtomkring.  När jag började med olja för en ganska så ansenlig tid sedan, hade jag förmodligen runt 5 penslar, standardfärgerna i små tuber och allting var nerpackat. Staffliet var ett fältstaffli som var så pass gängligt att duken iblanda hamnade i knäet.

Nuförtiden är det bra mycket mer avancerat. Nu har jag ett rejält staffli och hundratals små tuber med färg att välja på. Penslarna är många fler, noggrannt sorterade och tvättas alltid timmarna innan sessionen och morsan har sytt ett stiligt förkläde i skinn med en liten flik som trasan hänger i. Alla medier såsom terpentin, liquin och olika linoljor står inom räckhåll och toalettpappret är utbytt mot noggrannt urklippta trasor. Och alltid innan måleriet kör igång ser jag till att ha snuset, drickan och telefonen inom räckhåll. Mp3n är alltid fulltankad, både batterimässigt och låtmässigt. En kall öl som väntar efter en lyckad session har också blivit standard, då det mest fantastiska ögonblicket är när man tidigt på morgonen lutar sig tillbaka, granskar tavlan och fönstret och morgonsolen, står på glänt. För en målare är detta nog det mest fantastiska ögonblicket.

Man vet nuförtiden vilka färger som ska väljas, och vilka penslar som ska användas. Också vilket medium som ska blandas ut med oljefärgen och hur tjockt allting ska läggas på, samt vilken torktid tavlan kräver. Idag är det fredag och det ska målas till tidig morgon, allting är laddat och klart och jisses vad bra det känns!